Många bloggar har skapats men få inlägg har gjorts.
Jag jobbar som tillfället som bartender för stans bästa natt-klubb
men nu kommer det bli ändring. Det här är det enda jag varit bra
på någonsin och nu är det snart dags för mig att ge upp karriären,
för tro det eller ej, men det är faktiskt en karriär som jag tänkte
jag kunde växa in i.
Jag har alltid haft två drömmar:
1. Bli natt-klubbs ägare innan åldern 25, då jag skulle jobbat
sammanlagt 10år inom branschen.
2. Bli mamma och få en fantastisk familj.
Det var inget svårt val när man verkligen var tvungen att välja.
Eller snarare, det finns inget att välja bland. Drömmen om natt-klubb
försvann lika fort som grav-testet visade ett +.
Eftersom jag aldrig har varit gravid innan och inte heller någonsin
använt mig av preventivmedel (bara haft fasta förhållanden)
så trodde jag inte att jag kunde bli gravid, men ack så fel jag hade.
TACK OCH LOV!
Jag har aldrig varit så lycklig samtidigt som jag aldrig har varit så rädd
för allt som komma skall. Det här är något nytt och hur ska jag förbereda mig?
"Ska det verkligen kännas såhär?" är en tanke av oro som hela tiden snurrar i
huvudet på mig och den tanken förföljer mig dygnet runt (även i sömnen).
Trodde aldrig att jag skulle bli mamma så snabbt. Har inte ens fött barnet
och det är redan det enda som finns för mig. Han och min sambo så klart :)
Ska jag vara ärlig så tror jag inte riktigt att jag fattat att jag faktiskt ska
få en liten son att ta hand om och älska, fram tills i måndags.
Ja, men det tog ju bara 19 veckor innan jag äntligen kunde trycka in i
mitt trånga lilla huvud att jag faktiskt är 1 av de lyckligt lottade att vara gravid.
Kunde inte riktigt tro att det var sant, det var för bra för att vara det!
Men efter 19 veckor att vänja sig bort med alkohol och andra dåliga vanor,
en resa till Turkiet, de första rumlingarna i magen och ett andra UL som
säger att vi inte bara ska få ett barn utan att det faktiskt är en son också
gjorde det omöjligt att fortsätta neka det. Inte ens jag kan tänka negativt längre.
Nu är jag bara så himla nervös över att allt inte kommer gå som de ska
och att det som inte får hända kommer att ske. Han finns ju redan hos oss.
Och jag skulle bli helt förstörd om det hände honom något.
Ah, det var meningen att det skulle bli ett kort inlägg men men..
var tvungen att skriva av mig lite :)
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar